Ny saga!
Jag avslutar alla, inklusive Petshopsagan... blir lite svårt, har redan börjat på nytt där.
Nu ska jag berätta om alla personer i sagan, som heter Panfu Gården's hemlighet
Det här är Hanna, som vi kommer få följa genom hela historien och se historien ur hennes ögon!
Hanna påstås kan se märkliga saker som ingen annan ser. Hon är snäll och god.
Amber är en typ som gillar smink, killar och är en riktig 'tjej'. Hon är rädd för mycket, men hon är ingen riktig fjortis utan är lite mer som Hanna.
Carlo kommer ursprungligen från Kosovo, och han är en skojig typ. Ibland blir man väldigt irriterad på Carlo, men han är även en väldigt snäll person.
Oskar är en klok kille som är lite kär i Hanna. Han förstår det mesta och pluggar dagarna i ända.
En utav ungdomarna, Patti, har en hemlighet. Hon har en kompis, Jonna, som är borta. Hon bodde med dem förut i Panfu Gården, men en dag var hon helt plötsligt borta. Patti saknar henne mest av alla.
Patti är snäll, rolig och kär i en annan person, vilket hon aldrig kommer erkänna.
En sportgalen kille som heter Hampus bor i Panfu Gården. De andra förstår sig inte på sig honom, har han någon hemlighet?
Det här är alla ungdomar... det finns ju mer karaktärer, men drar inte upp alla^^
Börjar kanske senare idag... nu först ska jag blogga på http://moviekompisar.blogg.se :)
Hejdå!
Petshopgänget ♥1♥
Hej! Har gjort en ny saga, den handlar om Petshops på internet. :) God lässtund!
Maya slappnade av inne i shamborummet i Perfekt Styling. Då slog det henne! Hon och Molly skulle ju leta efter det nya djuret...
Fort av med handduken och på med kläderna och ut ur butiken. Maya slängde en 20 kr's sedel på bänken och skyndade sig ut. 
- Du är sen! suckade Molly.
- Jag vet... mumlade Maya och petade med tån i gruset.
- Jaja. Vi har en uppgift kvar... och det är att hitta handduken. Den ska finnas på en bänk... kom igen, så letar vi!
De delade på sig och Maya började söka på alla bänkar. Hon grävde och skakade i träd ibland, för tänk om den inte var på bänken...
Molly och Maya letade länge. De hittade absolut ingenting! Alla bänkar var tomma.
- Vet du var handduken är? frågade Maya snällt en hund.
- Va, sa hunden.
- Vet du var handduken är??
- Va, sa hunden igen.
Maya suckade och uppfattade det som om hunden inte visste var handduken var.
- Det här går inte, sa Maya när Molly och hon träffades vid Mjölkbaren. Molly sörplade på sin mjölk och tog ett bett av bullen.
- Nej... vi måste hitta den där insekten snart! Samlingen måste bli komplett.
De åt och drack tills allt de köpt var slut.
- Jag har kollat vid varenda bänk i hela kattköping, sa Maya.
- Jag med... och innuti alla butiker också.
- Vi åker väl till Vifteborg då?
- Hmmm okej.
De betalade och gick ut. De tog bussen till hamnen och betalade för att få åka med Guppy till Vifteborg.
Plötsligt fladdrade det till i en buske.
- VAD VAR DET?? sa Maya och Molly hoppade till.
"Sunnanäng" 7
Och då såg de den röda fågeln, det var det första som de såg. Han satt i en björk, och björken hade små gröna krusiga blad, och det var vår. All vårens ljuvlighet var över dem i ett klingande huj, tusen små fågelliv sjöng och jublade i träden, det kvillrade i vårens alla bäckar, vårens alla blommor lyste, och barn lekte på en äng så grön som paradisets. Ja, det var många barn där som lekte, de hade täljt sig barkbåtar, dem seglade de med i bäckar och diken. Och de hade kretat visselpipor, som de spelade på, så att det lät som starar om våren. Och de hade röda och blå och vita kläder och lyste som vårblommor i det gröna gräset.
"De vet nog inte ens, att det finns gråa sorkar i världen", sa Anna sorgset. Men i samma ögonblick såg hon, att Mattias också hade röda kläder, de var inte längre grå som sorkarna i lagårn.
"Detta är det märkligaste som hänt i mitt barnaliv", sa Anna. "Vad är det här för plats som jag kommit till?"
"Sunnanäng har du kommit till", sa barnen som lekte vid bäcken strax bredvid.
"Sunnanäng, där bodde vi förr, innan vi började sorklivet i Myra", sa Mattias. "Men då såg det inte ut som här."
Då skrattade barnen.
"Det är väl ett annat Sunnanäng då", sa de.
"Sunnanäng" 6
Så med ens var han försvunnen.
"Hittar jag inte den fågeln igen, så lägger jag mig ner här i snön och dör" sa Anna.
Mattias tröstade henne, han klappade hennes kind och sa:
"Jag hör att fågeln sjunger bortom bergen."
"Hur kommer man bortom bergen" frågade Anna.
"Genom den mörka klyftan där" sa Mattias. Och han tog hennes hand och drog henne med sig genom klyftan. På den vita snön i klyftans djup låg en röd, lysande fjäder, så visste de att de var på rätt väg.
Allt smalare blev klyftan, till sist var den så trång att bara en liten barnkropp kunde tränga sig igenom.
"Vägen är smal" sa Mattias "men vi är smalare."
"Ja, nog har Myrabonden sörjt för att min fattiga barnakropp slinker igenom var som helst", sa Anna.
Och så var de bortom bergen.
"Nu är vi bortom bergen" sa Anna. "Men var är min röda fågel?"
Mattias stod stilla i vinterskogen och lyssnade.
"Bakom muren", sa han. "Han sjunger bakom muren där."
Det var framför dem en hög mur och i muren en port. Porten stod på länt som om någon nyss hade gått igenom och glömt att stänga efter sig. Snön låg i drivor på marken och vinterdagen var frostig och kall, men över muren sträckte ett körbärsträd sina blommande vita grenar.
"Körsbärsträd hade vi också hemma i Sunnanäng", sa Anna, "men inte ens där blommade de om vintern."
Mattias tog Anna hårt vid handen, och så gick de in genom porten.
"Sunnanäng" 5
Varje dag sa Myrabonden:
"Gu' tröste er om ni inte är hemma vid mjölkdags."
Och inte tordes Mattias och Anna komma för sent till mjölkningen, de rände genom skogen som två små grå sorkar på väg mot råtthålet, de var så rädd att komma för sent.
Men en dag stannade Anna mitt på vägen och tog Mattias hårt i armen.
"Mattias" sa hon. "Det hjälpte inte att börja skolan. Jag har inget roligt i mitt barnaliv, och jag önskar att jag inte levde till våren."
Just som hon sagt det, såg de den röda fågeln. Han satt på marken, han var så röd mot den vita snön, så illande, illande röd mot det vita. Och han sjöng så klart, att snön på granarna brast sönder i tusen snöstjärnor, och de föll till marken helt tyst och stilla.
Anna sträckte sina händer mot fågeln och grät.
"Han är röd" sa hon, "å, han är röd."
Mattias grät också och sa:
"Han vet nog inte ens, att det finns gråa sorkar i världen."
Då lyfte fågeln sina röda vingar och flög. Anna tog mattias hårt i armen och sa:
"Om den fågeln flyger ifrån mig, då lägger jag mig ner här i snön och dör."
Och Mattias tog hennes hand, och de sprang efter fågeln. Han for som det rödaste bloss mellan granarna, och var han flög fram, föll snöstjärnor till marken helt tyst och stilla, så klart sjöng den fågeln, medan han flög.
"Sunnanäng" 4
"Du är bra röd om näsan du, Mattias" sa Anna. "Och tur är ju det, för annars vore du grå som sorkarna i lagårn.
Visst var de gråa som sorkar både Mattias och Anna, fattiggråa i ansiktet, fattiggråa till kläderna, grå var schalen som Anna hade om axlarna och grå var den gamla vadmalströjan som Mattias ärvt efter Myrabonden. Men nu var de ju på väg till skolan, och där var det säkert rödaste glädje från morgon till kväll. Och därför gjorde det inget att de gick här på timmervägen genom skogen som två små grå sorkar och frös så erbarmligt i det hårda vintervädret.
Nu blev det inte riktigt så roligt som de hade tänkt, att gå i skolan. Det var nog roligt att sitta i en ring omkring den öppna spisen tillsammans med de andra barnen i byn och stava bland bokstäverna, men redan andra dagen slog skolläraren Mattias över fingrarna med ett ris för att han inte satt stilla. Och när det var tid för att äta matsäcken, skämdes både Mattias och Anna. De hade bara några kalla potatisar med sig, de andra barnen hade smörgåsar med fläsk och ost, och Joel, handlarens pojke, hade pannkakor, ett helt knyte fullt med pannkakor. Mattias och Anna stirrade på Joels pannkakor tills de blev blanka i ögonen, och Joel sa:
"Fattigungar, har ni aldrig sett mat förr?"
Då suckade Mattias och Anna och skämdes och vände sig åt sidan och svarade inget.
Nej, gråheten kom inte bort, som de hade trott. Men de vandrade troget till skolan varje dag, fastän snön låg i drivor på timmervägen och nagelspräcken var svår och fastön de var fattigungar utan både smörgåsar och pannkakor.
"Sunnanäng" 3
När sommaren kom till Myra, då plockade Mattias och Anna inga smultron i hagarna och byggde inte lekstugor i backsluttningarna, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och grät ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.
När hösten kom till Myra, då lekte Mattias och Anna inte gömme mellan stugorna i skymningen och inte satt de under köksbordet och viskade sagor till varandra om kvällarna, nej, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och grät ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.
Det var så i fattigdomens dagar, att barnen gick i skola bara några veckor om vintern. Då kom en skollärare vandrande någonstans ifrån, han slog sig ned i en stuga i byn, och dit kom barnen från alla håll för att lära sig läsa och räkna. Myrabonden, han tyckte för sin del att skolan var det dummaste påfund, och om det bara hade gått an, så skulle han nog ha låtit barnen bli kvar hemma i lagården, men så kunde inte ens Myrabonden göra. Man kan hålla barn borta från barkbåtar och lekstugor och smultronställen, men det går inte an att hålla dem borta från skolan, då kom prästen i byn och säger "Mattias och Anna måste gå i skolan."
Och vintern kom till Myra, snön föll, och drivorna gick nästan upp över lagårdsfönstret. Inne i den skumma lagården dansade Mattias och Anna med varandra av bara glädje, och Anna sa:
"Tänk att jag levde till vintern och tänk i morron börjar jag skolan!"
Och Mattias han sa:
"Hej alla lagårdssorkar, nu är det slut med de gråa dagarna i Myra."
När de kom in i köket om kvällen, sa Myrabonden:
"Skola, det kan så vara! Men gu'tröste er, om ni inte är hemma vid mjölkdags."
Tror faktiskt jag skriver vidare på denna sagan, det är kul XD
"Sunnanäng" 2
"Nej, här i Myra är alla dagar grå som sorkarna i lagårn" sa Mattias.
I fattigdomens dagar var det ont om mat i gårdarna, och bonden i Myra trodde heller inte, att barnamagar behövde något annat att äta än potatis doppad i sillake.
"Mitt barnaliv blir inte långt" sa Anna. "Med potatis och sillake lever jag inte till vintern."
"Nog måste du leva till vintern" sa Mattias. "Till vintern får du gå i skolan, och då blir dagarna inte längre grå som sorkarna i lagårn."
När våren kom till Myra, då byggde Mattias och Anna inga vattenhjul i bäckarna och seglade inte med barkbåtar i dikena, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och gärt ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.
"Sunnanäng" 1
Här kommer ett stycke ur en barnbok som heter Sunnanäng.
För längesen, i fattigdomens dagar, var det två små syskon som blev ensamma i världen. Men barn kan inte vara ensamma i världen, någon måste de bo hos, och därför kom Mattias och Anna från Sunnanäng till bonden i Myra. Inte tog han dem till sig för att de hade de klaraste, godaste ögon och trofaste små händer eller för att de var vilsna av sorg efter sin döda mor, nej, han tog dem för att de skulle göra nytta för sig. Barnhänder kan arbeta riktigt bra, om man bara hindrar dem från att tälja barkbåtar och kreta visselpipor och bygga lekstugor i backsluttningarna, barnhänder kan mjölka Myrakorna och göra rent hos oxarna, allting kan barnahänder göra om man bara håller dem ifrån alla barkbåtar och lekstugor och sådant där som de helst vill pyssla med.
Det kanske kommer någon mer i morgon^^
/Pandania00
Jakten på den försvunna syster (del 4)
Jonna slank in och Lina suckade, men följde med. Jonna skakade vattnet ur håret, och upptäckte några märkliga guldbokstäver på väggen!
- Ka...sminokarino!
Då vändes hela världen ut och in. Vad som hände, visste inte Jonna. Allt blev svart.
- Vart är vi? sa hon när hon kvicknat till.
Var var hon? Och var var Lina? Jonna satte sig upp. Hon var hos Kamaria!
- Hej Jonna, sa Kamaria.
- H... ej?
- Lina är okej, sa Kamaria.
- Vad bra...
- Jag vet att du letar efter din syster, Sahira! Och jag vill hjälpa dig och förtydliga att du ska leta efter henne.
- O.. okej?
- Får jag träffa Lina?
- Hm... okej då, sa Kamaria. Men ni måste stanna här.
Kamaria knäppte med fingrarna.
- Josefin!
- Ja, Ers Majestät?
- Visa Jonna till sina vänninor.
Josefin visade Jonna att gå före henne ut. Hon ledde Jonna till en liten koja där det fanns massor av sängar, och där sov hennes vänner.
- Här är dem, sa Josefin. 
Det låg flera personer i alla sängarna. Jonna fick sicksacka fram för att räcka fram till sina vänner.
- Vakna! viskade Jonna till Wilma. Vakna, Wilma!
Wilma vaknade.
- Vad är det? Jag vill sova...
- Vakna! Vi måste dra. Dina, Lina!! Vakna!
- Ni ska ingenstans, sa Josefin. Du och dina vänner ska stanna här tills i morgon. Nu kan ni gå till matsalen och äta.
Dina, Jonna, Wilma och Lina gick till matsalen. Det stod några i kö för att få mat.
De fick sin mat.
- Uuurk! sa Lina, som redan fått maten.
- Var det gott? frågade Wilma som stod i kön.
- Neej! grymtade Dina.
De åt bara lite och slängde resten.
- Gääsp! gäspade Wilma. Jag är såå trött!
- Jag med, suckade Dina som nästan somnat.
- Vi går väl till sovsalen då, sa Jonna och suckade, hon var inte ett dugg trött.
Wilma och Dina somnade väldigt fort.
- Du somnar väl snart? frågade Lina.
- Jadå, sa Jonna.
- Okej, sa Lina och somnade hon också.
Jonna satte på den lilla TV'n och satte i hörlurarna. Hon knaprade på en kexchoklad hon snott från köket.
- En tjej i 8 - års åldern hittades medvetslös i grottan i djungeln idag. Hon fördes till sjukhus men när hon blivit vaken rövades hon bort. Namnet är Sahira, hördes det på TV och en bild av Jonna's lillasyster visades.
- Sahira!! sa Jonna.
Bra? :)
Jakten på den försvunna systern (del 3)
När det var över och Goddy visat dem brunnen tackade Dina, och så gick de tillbaka.
- Jonna! väste Lina.
- Ja?
- Jag måste snacka med dig.
- Om vad?
- Sahira.
- Varför vill du prata om min syster? väste Jonna.
- Jo... jag, Goddy och Dina såg henne förut, sa Lina.
- Visst, säkert, sa Jonna.
- Det är sant! sa Lina.
- Sahira har varit död i ett år nu. Kom inte och säg att hon lever.
Lina tänkte till i en minut, tills hon kom på en plan.
- Men snälla Jonna, följ med endå!
Jonna ville tro på Lina. Men att Sahira levde? Det vore det bästa som hänt Jonna. Men... hur kunde det vara möjligt?
Lite senare, gick Lina och Jonna till djungeln.
- Här såg vi henne sist, sa Lina.
Då såg de en snabb skugga in mot vattenfallet.
- Går det att komma in där? frågade Jonna.
- Nej, sa Lina.
- Vi prövar!
Jonna slank in och Lina suckade, men följde med. Jonna skakade vattnet ur håret, och upptäckte några märkliga guldbokstäver på väggen!
- Ka...sminokarino!
Då vändes hela världen ut och in. Vad som hände, visste inte Jonna. Allt blev svart.
- Vart är vi? sa hon när hon kvicknat till.
Jakten på den försvunna systern (del 2)
- Aaaaaa! skrek Jonna plötsligt. Hon höll på att ramla ner!
Jonna sträckte ut händerna och det började lysa runt henne.
- WoW shit! sa Lina. Hur gick det där till?
- Har ingen aning... sa Jonna, men anade något...
Nästa morgon träffades alla på lägret vid långhuset, där lägerledaren bodde.
- Idag ska vi ta reda på hur de levde förr i tiden. Jonna och Wilma kan gå till skogen och leta efter växter som de förr åt: Harsyra osv. Lina & Dina, gå till brunnen och hämta vatten.
Jonna och Wilma gick ut i skogen.
- Det finns ingen harsyra juu! stönade Wilma.
- Vänta lite... sa Jonna. Hon sträckte ut händerna, blundade och rörde de sakta runt en tom gräsplätt. Plötsligt kom massa harsyra upp där!
- Men omg! sa Wilma. Hur GÖR du?
- Du Wilma? Jag tror jag är magisk.
Samtidigt, Lina och Dina går till brunnen
- Var är brunnen egentligen? undrade Dina, som var väldigt otålig av sig.
- Har ingen aning. Men titta! En kiosk. Ska vi gå och fråga?
- Jaa, sa Dina och så gick de dit.
- Goddag, sa Lina till kioskmannen.
- Hejhej! sa han glatt. Jag är Goddy. Vad gör ni här, små flickor?
- Vi letar efter brunnen, sa Dina. Vet du var den är?
- Klart jag vet var brunnen är! Kom.
Goddy gick ur kiosken och vikte av på en stig. Då knakade någonting till.
- Göm er! väste Goddy. En pandaflicka sprang förbi med en mörk panda efter sig.
- LÅT MIG VARA!! skrek hon. Lina såg att hon grät.
När det var över och Goddy visat dem brunnen tackade Dina, och så gick de tillbaka.
- Jonna! väste Lina.
- Ja?
- Jag måste snacka med dig.
- Om vad?
- Sahira.
-------------------------------------Forts. följer-------------------------------------
Jakten på den försvunna systern (Del 1)
- Mamma! sa Jonna. Hon hade försovit sig, klockan var två minuter över tio.
- Ja?
- Lägret!! Jag tror de andra redan väntar! :(
- Jag har inte glömt, älskling, sa Lizzy, Jonnas mamma. Du får ta med dig smörgåsarna och cykla till Wilma.
Jonna kramade om sin mamma och tog smörgåspaketet i handen. Hon vinkade hejdå och cyklade snabbt över till sin kompis.
- Hej, Wilma! sa Jonna.
- Hej, du är sen :tired: sa Wilma surt.
- Förlåååt! sa Jonna. Men försov mig... kan vi åka? :)
- Ja visst okej, sa Wilma, som mjukat upp sig lite.
Lina och Dina hämtade de upp på vägen och Wilmas mamma körde dem till lägret.
- Hejdå! sa hon och lämnade dem. :)
Flickorna gick till stugorna där de skulle bo och boade in sig ordentligt.
- PAX ÖVERST VÄNSTER!! skrek Lina.
- PAX ÖVERST HÖGER!! skrek de andra. Jonna fick den.
- Aaaaaa! skrek Jonna plötsligt. Hon höll på att ramla ner! :O
Jonna sträckte ut händerna och det började lysa runt henne.
- WoW shit! sa Lina. Hur gick det där till?
- Har ingen aning... sa Jonna, men anade något...
---------------------------------------- forts. följer-------------------------------
Rollerna är klara!
Är det okej om du får en tvilling, "Godingen^^"? För jag vill gärna ha 2 livvakter :)
Här är rollerna + bilder hur de kommer se ut :D
Första bilden:
Kompisarna. Namn f.v vänster:
Pandania00 - Jonna, max-tjej - Wilma, PandLina1 - Lina, davi22 - Dina
F.V
Lizzie_123(mamma) - Lizzy, Sahira (lillasystern) - Sahira, Erika(mystisk panda) - (hemligt än så länge), Godingen^^(kioskägare) - Goddy, Melker21(livvakt) - Melker Godingen^^(livvakt) - ?
Som sagt, det är fullt. Ingen idé ni anmäler er nu! :D
(Ett tips... titta in HÄR för att läsa ytterliggare några Panfu-sagor)
Rollerna som är kvar
Uppdatering: ALLA ROLLER ÄR KLARA!!
Hej!
För att göra det lätt för mig, säger jag nu vilka roller som är tagna och vilka ni kan anmäla er till!
Jonna's lillasyster
Mamma
1 livvakt
1 mystisk panda
Greven
Jonna's kompisar (3 1 st)
Kioskägaren
Det måste vara fler som deltar!! Om ni har tur, och anmäler er fort, så kan jag börja redan idag! :)
Som ni ser, kan ni anmäla er till livvakter, mystisk panda, kompis (finns kvar 1 roll där) och greven. Greven är med ganska mycket.
Skynda på!
Ny saga!
Heej!
Jag kommer starta en ny saga!
Hur låter det? :P Här är lite den handlar om:
Jonna är 11 år. En dag kommer någon och kidnappar hennes syster. Vad ska Jonna göra...? Då upptäcker Jonna något, som hon aldrig tidigare trodde fanns.
Jag tänkte också att ni skulle få vara med i sagan! :)
Jag är Jonna och här är de tillgängliga rollerna:
Jonna's lillasyster
Mamma
Livvakter (får se hur många... minst 2)
1 mystisk panda
Greven
Jonna's kompisar (3 st)
Kioskägaren
Det var alla roller! :D
Det kanske blir få som anmäler sig, eller så blir det många... jag får lägga till roller om det blir många och ta bort om det blir färre :)
Ni måste skriva namn, 1'a handsval 2'a handsval och 3'hansval. Ni kanske inte får ert 1'a, utan kanske 2 eller 3. :) En kommentar kan se ut såhär:
Postad av: Pandan123
Meddelande:
Hej! Jag vill vara..
1. Kompis
2. Mystisk panda
3. Kioskägare
Jag vill heta Karla :)
Om ni vill ha ert riktiga pandanamn (i det här fallet Pandan123) så blir ert namn Pandan istället för Pandan123!
Nu ska jag sluta babbla... anmäl er till sagan! :D
Hejdå!
Vänner eller fiender 6
Låt oss se hur det går för Linnéa... :)
- Vi får snacka med hennes föräldrar, sa Maria när Oskar, Julia och hon gått hem.
- Okej... vi går.
Hos Linnéa
- Ring på! sa Oskar till Maria.
- Måste jag? gnällde Maria.
- Ja! sa Julia och Oskar.
- Okej...
Maria ringde på och en ung kvinna kom ut.
- Hej. Skulle vi kunna få prata med fru Dimmeldag?
- Haha, skrattade kvinnan. Det är jag, det.
- Oj! Förlåt, sa Maria.
Kvinnan skrattade igen.
- Vad ville ni, förresten?
- Jo. Vi ville prata om Linnéa... sa Maria.
- Sätt er ner, sa fru Dimmeldag.
- Linnéa är ganska elak, sa Maria.
- Jag har blivit mobbad av henne jättelänge! sa Julia.
- Jo... ni förstår. Linnéa har gått i två skolor innan... och haft svårt i båda. Dåligt betyg, och blivit utskälld av lärarna. Jag tror hon tog sin dålighet till en tuffhet.
- Oj då... vi förstår. Tack, fru Dimmeldag!
- Det var så lite så, log fru Dimmeldag. Välkommna tillbaka!
Hemma hos Julia
- Nu förstår jag... sa Maria.
- Mm... hoppas hon blir bättre, sa Oskar.
Alla tre log.
Var den bra? ^^ Skulle egentligen bli fler delar, men orkade inte mer ;)
//Pandania00
Vänner eller fiender 5
Jag vet att del 5 & 6 på sagan har försvunnit, och kommer själv inte ihåg. Så jag får skriva om :(
- Jag gillar inte den där Linnéa! sa Maria.
- Nej, det gör ingen, sa Julia.
- Vi får komma på något, sa Oskar.
Kompisarna gick hem till Maria.
- NU VET JAG!!
Maria sken upp och viskade sin idé i vännernas öron.
- Ja! Vilken superbra idé!
Nästa dag
- Ni vet vad vi ska göra?
- Absolut... fniss fniss, fnissade Julia.
De smög hem till Linnéa. Hon sov, såg de. Hanna kom ut.
- Haha, jag vet inte vad Linnéa kommer säga, men glad blir hon då inte! sa Hanna.
- Nej... det har vi förstått! ^^
- Har de andra kommit än? frågade Oskar.
Maria tittade runt.
- Jaa där kommer de!
Några ur klassen kom fram till Oskar, Julia, Maria cch Hanna.
- Det ska bli roligt att äntligen sätta dit Linnéa, sa en kille som hette Markus och smällde nävarna i ett träd.
- Aoo!
- Skyll dig själv, sa Maria och skrattade. Nu kör vi igång!
Hanna ställde sig i trädgården och vännerna satte sig i buskarna.
- Linnéa! Dina vänner har kommit. De säger att de skulle ge dig något?
- Gääsp... okej jag kommer! Låt inte Isabella, Ylva eller Karla gå.
- Vad är det? Och var är de? frågade Linnéa.
- Jo... sa Hanna.
Då sprang alla vänner fram och kastade varsin vattenballong på Linnéa!
- Vad håller ni på med?! sa Linnéa argt.
- Där fick du, för allt du gjort mot oss! skrek Jessie, en tjej i klassen.
- Precis! sa Markus och buade.
Maria gick fram till Linnéa som var plaskvåt.
- Du måste vara snäll för att förtjäna dina vänner, sa hon lungt.
- Vad menar du?
Då klev Ylva, Isabella och Karla fram.
- Vi har tröttnat på dig, sa de.
- Du bara ska bestämma! sa Karla.
- Och inte är du snäll heller, sa Isabella argt.
- Maria har fått oss att inse att en bra vän är inte som du, sa Ylva.
- Hallå ellr?!?!
- Så att du vet, sa tjejerna och vände ryggen åt Linnéa.
- Så blir det... viskade Julia.
Forts. följer
Vänner eller fiender del 4
Vet att det har ändrats så mycket... hade svårt att sätta in det i ett sammanhang :S Men det var tvungnet! :)
Maria granskade sig själv i spegeln.
Oskar och Julia kom snart. De skulle gå till partyt... partyt där Eddie skulle vara.
Eddie hade Maria gillat redan från början. Han gillade sporter hade Julia sagt, och han var riktigt läcker.
Maria tittade på sig själv igen. Snygg? tänkte hon. Ja, tänkte hon igen.
Hon mötte Oskar och Julia ute och de gick till Linnéa.
- Hej!
- Hej? Varför är ni här? sa Linnéa.
- Du bjöd oss! sa Julia.
- Sorry... ett misstag! Hej då, losers! Aa Oskar, gå du med!
Linnéa gick fram till dem.
- Fattar ni inte? sa hon och slog till Julia så hon började gråta.
Maria gick hotande nära Linnéa men backade undan. Då kom Linnéas lillasyster Hanna farande.
- Lugn! Kom..! Hanna, Julia, Oskar och Maria gick in till köket.
- Hon blir sån ibland, sa Hanna och ryckte på axlarna.
- Aa okej... vi måste gå, kom Oskar och Julia!
De sa hej då till Hanna och gick hem till Oskar.
Vänner eller fiender del 3
Jag vet att det blir ett stort hopp :S Men orkar inte skriva så mycket mer! :D
Maria gick hem. Hon släppte väskan i golvet och tog av sig kläderna.
- Jag är bjuden på fest, sa hon.
- Men vad roligt gumman! sa mamma och log. Vill du hjälpa mig med maten?
- Aa okej då, sa Maria och reste sig.
- Ska vi gå och shoppa lite kläder senare? frågade mamma.
- JA! sa Maria och släppte kniven.
Hon behövde verkligen nya kläder.
- Och jag behöver gå till frissan... vill du klippa dig? frågade mamma och la tacosen i skålarna och dukade fram.
- Kanske... sa Maria. När kan vi gå?
- Låt oss äta först! skrattade mamma.
Pappa jobbade länge idag. Han skulle inte komma hem förrän sent.
Maria och mamma tog på sig kläderna, och gick till klädaffären.
Det var en solig dag och Maria tog av sig jackan, och mamma gjorde samma.
Mamma hittade snabbt några plagg till sig själv och hittade några åt Maria också.
Maria sa nej varenda gång, hon hittade egna kläder, som mamma inte tyckte om.
Tillslut enades de om en kort, ganska tjock jacka med bokstäverna "Panfu" på.
Maria fick ett par jeans också.
- Ska vi gå till frissan? frågade Maria.
- Ja det gör vi, sa mamma och så gick de dit.
Tjejen som stod i kassan hette Elin och sa att de skulle sätta sig.
- Jag heter Jossan, sa tjejen som skulle klippa Maria. Hon hade rosa och svarta tofsar.
- Mitt namn är Cornelia! sa en glad tjej som skulle klippa mamma. Hon hade vågigt, mörkblondt hår.
- Vad fin du blev! sa mamma.
- Mmm... sa Maria, men det tyckte hon inte alls. Har du ens klippt dig? frågade hon sin mamma.
- Haha, skrattade Marias mamma. Jaa, men bara topparna.
De betalade och gick hem. I morgon var det lördag, och då skulle Julia, Oskar och Maria till Linnéas party.
Maria och Oskar ville inte sen, men Julia övertalade dem.
- Godnatt älskling, sa mamma och klappade Maria på pannan.
- Godnatt, sa Maria.
Jättekonstig del tyckte jag, men ni klarar er nog ;)
Vet inte om del fyra kommer idag eller i morgon.
