- Oh vad fint det är här! suckade pappa.
Vadå fint, tänkte Maria. Normalt. Som i Bollyland. Mitt gamla hem...
Familjen stannade utanför deras nya hus. När de klev in i det tyckte Maria att det luktade främmande.
- Du får ett aldeles eget rum! sa mamma. Där inne är det.
Maria la sig på sängen med en gång. Klockan var fem. Hon somnade.

Nästa dag.

- Upp och hoppa!
- Vad är det, mamma...? Klockan är halv sju! stönade Maria.
- Jag vet. Det är skoldags! Skolan börjar klockan sju.
- VA! Hemma började den halv nio...
Maria satte sig upp och drog på sig tröjan. Hon följde efter sin mamma ut i köket och satte sig på en stol.
- Vad ska vi äta mamma?
- Flingor. Det är bara det vi har. Varsågod, sa mamma och gav Maria en skål med mörkbruna flas och hällde på mjölk.
- Jag vill inte till skolan, sa Maria när hon ätit upp.



- Varför? frågade mamma.
- Vill inte!
- Ush vad klockan är mycket, sa mamma. Iväg till skolan med dig!
Maria orkade inte med att tjata imot, så hon gick till skolan. Precis när hon skulle gå dit träffade hon en delfin.



P.S Bilden har dålig kvalité. Det står Pandania00 under pandan och dimman blev konstig. D.S

Det var väldigt dimmit ute. Delfinen sa att han hette Oscar.
- Vad gör du ute såhär dags, lilla vän? frågade han.
- Till skolan, sa Maria.
- Då får du skynda dig. Klockan är två minuter i sju!
Maria skyndade till skolan. Hon kom precis in.

Efter två lektioner och efter lunchen hade de rast. Maria träffade två kompisar.
De hette Oskar och Julia.



Då kom ett par tjejer fram till Maria, Oskar och Julia.
- Det är Linnéa och hennes gäng, viskar Julia. "Pink Ladies".
- Tja, sa Linnéa och knyckte på nacken.
- Hej? sa Maria.
- Vill ni komma på party i morgon?
- Eum... visst? sa Maria.

Nu börjar sagan! :D

*Detta har hänt*

Emma ville inte för en sekund tvivla på Tindra, så hon lutade sig framåt och höll hårt i manen. Tindra galopperade glatt mot hindret, och flög över det med en halvmeter till godo. Hon var en bra hoppare, tänkte Emma. Men hon var ju Pegasus så. De fortsatte ner längs med bäcken. De skulle snart vara framme, inom en dag...

Jag vet att jag sa att Dagens Bästis skulle komma idag. Men jag har varit hos en kompis och nu sitter jag vid "icke bild" datorn, så tyvärr :( Men sagan kommer iaf! :)
________________________________________________________________________________________________

Emma smackade på Tindra. Så många frågor hon hade! Men inga svar. Tindra kunde ju inte prata, och den gamla mannen ville inte säga något. Emma undrade vem hon skulle fråga? Ingen hon kände i byn skulle tro på henne, än mindre hjälpa henne förstå. Då kom Emma på. Marie! Marie kanske inte skulle tro så värst mycket själv på det, men att hjälpa Emma skulle hon vilja göra. Det var hon nästan tvungen till.
- Marie! ropade Emma. Tindra och hon var redan hemma.
- Emma! Du är äntligen hemma.
- Vi red ju bara en stund, sa Emma.
- Ja... men jag har saknat dig, haha, sa Marie.
- Jo Marie..?
- Ja hjärtat?
- Jag skulle vilja fråga dig en sak. Emma tog sats. Tindra är en pegasus och hotad från någon som hette Z nåt och en gammal gubbe vill att jag ska hjälpa Tindra och de andra magiska väsnen.
- Ta det en gång till är du så snäll. Och meningar man förstår, sa Marie och log.
Emma tog om allting, och Marie lyssnade. Ibland nickade hon, för att visa att hon förstod. När hon var färdig sa Emma:
- Nå?
- Nå vad då?
- Tänker du hjälpa mig förstå?
Marie suckade.
- Först och främst måste du veta vem mannen är(hon ville inte säga gubben, som han egentligen är). Han kan inte utan någon anledning bara tillita dig sådär.
- Han sa att det var för att jag visste Tindras namn! Jag är utvald!
- Ohh den hästen ställer bara till med problem... muttrade Marie och tog sig för pannan. Men jag ska försöka förstå. Om nu Tindra säger sig vara en pegasus, måste vi förstås hjälpa henne. Det här är min plan.
Marie berättade sin plan, och Emma lyssnade.
- Såhär gör vi då...
_______________________________________________________________________________________________

Var den bra? Hade inte så mycket tid :S

//Pandania00

P.S Har badkalas med min kusin i morgon så blir inte mkt till inlägg då! D.S

- Ta det lugnt, Tindra, sa Emma. De två var ute på en ridtur och Tindra var lite spänd.
- Såja, tjejen, sa Emma lugnande.
Då brast skogen ut i en knall. Tindra ställde sig på två ben, men skenade inte. Hon visste bättre. Då kom en gammal man fram till dem.
- Följ med mig, Tindra! sa han. Tindra travade efter mannen som en hund fram till en timmerstuga. Emma försökte hålla in henne, det var ju faktiskt en främmande man. Han såg mystisk ut också. Hon han inte tänka mer, förrän den gamle mannen viftade irriterat med handen. Hon hoppade av Tindra och tog tag i tyglarna.
- Släpp hästen, hon kan väl styra själv, muttrade mannen irriterat.
- Eh... okej?
Emma släppte Tindras tyglar och Tindra la sig under ett träd.
- Följ med in, sa mannen, trevligt den här gången.
- Vem är du? frågade Emma tveksamt.
- Bry dig inte om det du, sa mannen. Jag ville bara varna dig.. och Tindra.. för Zerou.
- Vem är det?
- Vet du inte det? Har inte Tindra berättat det för dig än?
- Eh nej, sa Emma, ovetande.
- Sätt dig, sa mannen och tog fran en kanna saft. Emma satte sig artigt och tog emot två skorpor och ett glas saft.
- Jo, du kanske inte vet det, men Tindra är en magisk pegasus.
- VAA!! Emma reste sig så hastigt så att glaset saft rann ut. Oj då, sa hon och satte sig igen, torkade bort saften från det antika bordet.
- Det gör inget, sa mannen helt ointresserad av om hur antikt bordet var. Har du inte lagt märke till svaga märken i hennes päls? De rosa hovarna och hovskägget?
Jo, det hade förvisso Emma, men inte gjort någon stor sak av det. Hon älskade Tindra utan märkena som verkade vara vingar, och den fina, svagt rosa färgen.
- Tindra! Visa dig för Emma! sa mannen. Emma tyckte inte om att han gav hennes häst order. Men Tindra kom snällt fram till mannen och lät honom klia henne i pannan. Hon njöt till och med.
- Kom igen tjejen, sa mannen otåligt.
Tindra backade ett steg, lite förundrad. Men sen reste hon sig på två ben och två ljusrosa vingar väcklade upp sig vid hennes sidor. Emma kände hur luften gick ur henne. När Tindra såg det, väcklade hon hastigt in dem igen och gick fram till henne.
- När Tindra bodde i Zerrelandet så tjänade hon Zerou. Eller hur, tjejen?
Tindra nickade. En hastig, rädd nickning. Hon var tydligen rädd för den där Zerou.
- Han härskade över hela det landet. Han var ond. Pegasusarna använde han som transport och enhörningarna som kartor. De kunde visa vägen med hjälp av hornet. Lejonen använde han bara som sällskap och anfallsdjur. Tindra hade bott där hela sitt liv, tills hon märkte att det helt enkelt var fel att göra världen ont. Så hon rymde. Och nu har fler försökt följa hennes exempel, och Zerou förlorar fler och fler. Därför vill han åt Tindra så hon gör att alla stannar. Ni måste se upp... och nu är du den ansvarige för Tindras beskydd.
- Jag? stammade Emma.
- Ja, du. Gå hem och vänta på att något ska hända. Det hinner ifatt dig.
Emma tog ut Tindra och hoppade upp på hennes rygg. De skrittade sakta in genom skogen, då Emma hade många saker att fundera över....

Pandania hade precis kommit hem från skolan. De hade haft matteprov och Pandania behövde vila hjärnan lite. Hon gick sakta hemåt. Vägen genom sanfranpanfu var lite längre, men det gick lättare att gå. Då såg hon reflexo, som var känd i hela skolan. Hon och hennes vänner var jättepopulära och alla ville vara vän med dem. Men Pandania tyckte reflexo verkade så… okontaktbar? Hon var ju tuff och skulle säkert fnysa åt henne. Men reflexo sa glatt: hej!



- Vad gör du då? Sa reflexo.
- Inget särskilt, sa Pandania. Jag ska snart gå hem, men det har jag ingen lust med.
- Samma HÄR! Sa reflexo och suckade. När jag kommer hem, måste jag PLUGGA, PLUGGA, PLUGGA! Mamma är jättejobbig.
Pandania blev förvånad, men ändå glad! Hennes ena kompis juliaplutt var också där, men hon skulle skynda sig hem. Sen så var reflexo också tvungen att gå hem.



- Okej, hej då.
- Hej då kompis! Sa reflexo och sprang hem.

Det grubblade Pandania på. KOMPIS! Var hon kompis med reflexo nu? JA! Pandania gick och åt på restaurangen och stannade i minst en timma. Sen gick hon ut, och träffade thaili.



- Vart ska du då? frågade Pandania.
- Jag har inga planer direkt. Snart börjar Stellas sångträning, men inte förrän om en halvtimma så allt är lugnt. Du själv?
- Tja… Oj shit! Förlåt thaili, men måste dra. Min gymnastik träning börjar om exakt en minut!!

Pandania skyndade sig till idrottsplatsen. Tränaren Sporty höll på att berätta vad de skulle göra.



reflexo älskade att springa, och det var just en utav grenarna i tävlingen de skulle vara med i. Pandania var inte lika entusiastisk men låtsades det, eftersom hon ville fortsätta vara reflexos vän.
- Eh kul… host host
- Mår du inte bra? Retades Eldflamman.
- Jorå! Host host.
- Pandania, du ska nog inte vara med på träningen idag, sa Sporty och lade huvet på sned.
- Jo! Jag är bara lite förkyld, sa Pandania.
- Okej då. Vad väntar ni på? Spring nåra varv på banan!
______________________________________________________________________________________________

Hur var den? Jag tycker den var... sådär. Alltså veckans pandor: reflexo, Eldflamman, juliaplutt och thaili. Grattis, ni är med i sagan! :) Så många som var med! Det skulle ju bara bli med 1 varje vecka -.- Men ingen vet vad som händer i den här sagan, inte ens jag!!

Det var ju lite svårt att komma på saker som skulle hända i berättelsen, eftersom ni får bestämma som är med i den. Jag tror det blir 6 delar, alltså 6 veckor kommer sagan att upphålla er :)

Puss&Kram^^

Hej! Jag ska börja med en "manus" saga! Det är meningen att varje vecka ska en del bli publicerad i bloggen. Sagan ska handla om mig och Rita, sen så kommer en panda komma in i bilden på nytt varje vecka... låter det bra? Jag kommer skriva ett manus innan, så jag kan snabbt och lätt säga till er vad ni ska säga! Vad tycker ni om det? Om ni inte fattar vad jag menar med manus kommer jag skriva så här på ett dokument:

Pandania: Herrå!
Rita: Hej då.
Pandania: Vi ses kram!

Fast när jag skriver i bloggen kommer jag förstås att skriva såhär:

- Herrå! sa Pandania.
- Hej då, svarade Rita.
- Vi ses kram! Sa Pandania och sprang hem.
(Eller nåt) Babbeli babbeli.... ååh kan du inte tjöta om nåt bra istället? :tired: Eh jo visst. Jag kan berätta vad den ska handla om och hur man kommer med i den.

Det här handlar den om:

Egentligen handlar inte sagan om nåt särskilt. Det är så att jag börjar på något. Sen har jag bestämt vem som ska få vara med i den delen, och den säger vad den vill. T.ex ska vi titta på månen? Eller: Jag är kär i dig.... (men i såfall är det ju bara i sagan, var inte oroliga :D)

Så här kommer ni med i den:

Jag kommer logga in i panfu en dag i veckan innan jag fixar sagan. Den som jag snackar mest med då, kommer att få vara med i sagan. Om det är två blir det naturligtvis två som får vara med! Jag kommer antagligen ha fredagar som min speciella "leta-efter-roller-dag". Det är den bästa :P Men om jag inte hittar någon, kommer jag skicka ett privat meddelande till någon och frågar ifall den vill vara med. Bra? ;p

Så nu gäller det att ni hittar mig i panfu! ;p När ni ser mig (jag börjar med start nästa vecka) så är det bara att fråga ifall ni får vara med den veckan! Okej?? Toppen toppen :thumbup: Hoppas att ni vill vara med i den! Det ska bli kul att bli förföljd över hela panfu :P
Puss&Kram (Ni kan träffa mig i Bollyland nu!)

Det här är del 1 av din saga, PandLina :)
PandLina1 - huvudrollen, en vanlig panda
alemanda - kompisen
(plus flera andra roller)
________________________________________________________________________________________________

PandLina vaknade tvärt.
Hon andades korta, ryckiga andetag.
Hon hade drömt en mardröm, som skulle bli sann.
Men det visste hon inte då.
- PandLina! Du kommer försent till skolan, ropade mamma i från köket.
- Jaja... jäkta mig inte! sa PandLina och drog fötterna efter sig nerför trappan.
PandLina var en 10 årig flicka som gick i en vanlig skola i Panfus sydligaste del.
Hon hade några vänner och var vanlig.
- Bussen kommer! Jag är faktiskt trött på att behöva tjata på dig, tjatade mamman.
PandLina hade lärt sig att ignorera tjatet och sprang ut till den gula skolbussen.
- Kom tidigare nästa gång, jag vill inte vänta i mer än 20 sekunder! sa busschafören surt.
PandLina nickade och satte sig på närmaste säte.
Hon hade mycket fantasi och gillade att skriva sagor och dikter.
Det var snart julafton men ingen snö syntes.
I skolan hade de avslutning.
PandLina skulle läsa en dikt.
 - Julen är snart här. Då ska vi alla sätta upp julgran och dela ut paket. Dela din glädje med någon annan. Julen är till för att man ska ha kul ihop, vara tillsammans. Man äter skinka och knäck. Är det något vi har glömt? Tomten förstås. God Jul!
Alla applåderade PandLina var jätteduktig.
Men sen så ramlade hon bara rakt ner på golvet.
Hon svimmade.
PandLina vaknade efter några timmar.
Då var hon på vulkanen. Konstigt! tänkte hon.
Hon gick runt en stund... och ramlade rakt ner i ett hål.
____________________________________________________________________

Vet att det inte var några bilder, men men.
Läs nästa del!

Pandania suckade. I hela sitt liv hade hon bott i Bollywood, den rikaste servern i hela panfu. Hennes mamma var känd skådespelerska och hennes pappa var konstnär. Hon öppnade fönstret och tittade ut. I Pandaland verkade allt så lätt. Massor av barn sprang och jagade varandra, kvinnor gick och pratade, män kom hem från jobbet och stora barn kom hem från skolan.

För en timma sedan satt Pandania på bussen från Bollywood. Hon hade messat till sin förra bästis Marianne på sin stora Iphone4. Plötsligt så skakade Iphonen till.

Hej Pandi!

Hur är det? Mår du bra? Det känns lite konstigt att du har flyttat. Varför gjorde ni det egentligen? I morgon måste du berätta allt för mig! Ring så fort du kan!

Kram Marianne

Pandania var snabb på fingrarna och efter två sekunder hade hon skickat iväg ett nytt mess.

Hej Marianne… jag vet inte hur jag har det. Stället värkar väl okej antar jag. Men jag hade tusen gånger hellre stannat hos er i Bollywood! Jag vet inte varför vi inte stannade… tror pappa ville flytta hit eftersom han påstår att det är vackrare natur här…

Kram Pandi

Hon tvekade när hon skrev det där sista. Hon ljög. Hon visste varför de var tvungna att flytta. Hennes föräldrar känade inte tillräckligt med pengar för att bo kvar i Bollywood. Men det ville hon inte erkänna. Marianne kunde gott tro att hennes pappa tyckte det var finare här. Men det var det ju också på sätt och vis.
Pandania var sur. Hon satte sig i fönsterkarmen och dinglade med bena. Hennes mamma mollymo kom och satte sig bredvid sin dotter.
- Ska du inte gå ut lite? I morgon börjar skolan och du vill väl bekanta dig lite med stället först.
- Aa, okej då.
Pandania gick ut och till staden. Hon gick in i glassbaren och köpte en jordgubbs glass med choklad strössel ovanpå. Hon såg fem stycken pandor sitta borta vid några andra bord. De pratade högljutt och glatt.

- I morgon ska vi äntligen ha sån dära… vad heter det nu igen? Sa en av flickorna.
- Jag vet inte riktigt… något i alla fall, sa en annan.
- Kolla där, hon ser ensam ut, viskade en tredje.
- Vi går och pratar med henne, sa den fjärde.
De gick fram till Pandania men Pandania såg dem inte. Inte förrän den femte pandan pratade med henne tittade hon upp.
- Hej, jag heter alemanda, sa pandan till henne. Det här är mina kompisar Iosefine, PandLina1, Kabbi och fiasellen10.



Alemanda satte sig mittemot Pandania som slutat äta.
- Är du ny här? Vad heter du? Ska du börja i våran skola?? Sa Kabbi ivrigt.
- Lugna dig med frågorna, kompis, sa Iosefine, som verkade vara den lugnaste personen i gänget. Hon hade långt, mörkt hår och snygga kläder. Hon var lite vampyr lik, tyckte Pandania och ryste.
- Jag är ny här och heter Pandania, började hon. Jag ska gå i PanfuPandalandskolan, om det är eran skola.
- Ja då! Det finns faktiskt bara en skola här, sa PandLina1. Den ligger under vattnet. Men vi tar simlektioner på torsdagar… och det är i morgon.
- Vart bor du? Undrade fiasellen10.
- Jag har flyttat in i det gula huset på långgatan 6, sa Pandania.
Alemanda kvittrade förtjust.
- Det ligger nära mitt hus! Jag bor i ett gult hus jag med, långgatan 14. Då kan vi ta sällskap i morgon till skolan! Jag hämtar dig klockan 7, blir det bra??
- Ja visst, sa Pandania. Gör det du.
Pandania sa hej då till hennes nyvunna vänner och gick hemåt. Hon borstade tänderna snabbt och bytte om till pyjamas. När hon sov, kunde man se ett leende i hennes föräldrars ansikte.

- Vakna sömtutor!
Kamaria drog av Ella och Pandora täckena och sätte armarna i kors.
- Om det fortsätter så här, kommer ni ALDRIG att lära er något!
- Men...GÄÄSP!
Pandora satte sig upp i sängen.
- När ska vi åka? sa hon.
- Haha, här har vi en som lyssnar! Kamaria log.
- Upp och hoppa nu. Vi ska äta frukost.
Flickorna ställde sig upp och drog på sig kläderna.
De följde efter Kamaria till tornet och satte sig för att äta frukost.
De senaste dagarna hade de fått sitta inne hos henne.
De andra barnen hade avundas dem, men struntat i det sen.
- Mer rostat bröd, Ella?
- Nej tack Kamaria. Vi är klara nu, eller hur Pandora?
- Ja. Ska vi åka nu? Pandora och Ella var otåliga.
- Lugna er, skrattade Kamaria. Jag är klar. Vi åker.
Kamaria ropade på hennes taxi chaffis och de åkte till gamla hamnen.
- Vad har vi här och göra? frågade Pandora när Kamaria visade dem in i baren.
- Följ bara med, sa Kamaria.
Hon satte ögonbindel på dem och puttade ner dem i ett stort, mörkt hål.
- AAAAAH! HJÄÄÄLP! skrek flickorna.
De dunsade till marken och Kamaria tog av dem ögonbindlarna.
- Vi är framme, sa hon.
De gick in i den mörka grottan som fanns där och kom till en labyrint.
Kamaria kunde vägen perfekt och flickorna följde lydigt efter.
Sedan kom de till en bro. Där stannade Kamaria.
Pandora undrade varför. Då såg hon att det fanns lava under bron.
- Aaaah! Kamaria vad gör vi här egentligen???
- Det får ni snart veta.
En flicka i röd peruk kom fram. Hon hade röda glasögon på nosen.



- Jag heter Ysa, sa hon.
Hon räckte dem varsin röd dräkt och vinkade bort Kamaria.
- Jag hämtar er sen, sa Kamaria.
Ysa berättade om eldens kraftfulla magi.
Hon visade dem hur de skulle göra små eldklot och kasta på den brännsäkra väggen.
Det fanns massor av saker Ysa lärde dem.
När Kamaria hämtade dem var de jättetrötta.
- Vi ska öva luft magi nu, mina små vänner! sa Kamaria på väg tillbaka till slottet.
- NEEJ! ropade Ella och Pandora samtidigt.
Kamaria log.
- Nej inte idag, höll hon med. Ni är för trötta. Men i morgon!


Nästa del är nog den sista. Eller näst sista. Heej då!

//Pandania00

Pandora, Ella och Kamaria satte sig vid kanten av wooby sjön.
Plötsligt reste sig Kamaria upp.
- Nu ni! Vi ska öva lite på vatten magin. Kolla här vad jag gör, sa Kamaria.
Hon skakade händerna, och vattnet började bubbla, som ånga i en kokgryta!
- Coolt, sa Ella och Pandora samtidigt.
- Er tur! Kamaria satte sig ner igen och puttade upp Pandora. Gör ditt bästa!
Pandora vände ryggen emot Kamaria och Ella. Hon skakade händerna, men inget hände.
- Snabbare, mitt barn!
Pandora skakade händerna lite fortare. VIPS så började vattnet bubbla.
- Wow!
Ella gjorde highfigh med Pandora och reste sig snabbt upp.
Hon klarade det på första försöket och Pandora blev inte förvånad.
- Bra! Nu blir det lite svårare, förklarade Kamaria.
Hon svängde med armarna från sida till sida.
Då började vattnet virvla runt som stora vågor!
Clownen Mr.Curly vaknade och skällde ut Kamaria.
Men sedan somnade han igen och Kamaria kunde fortsätta sin undervisning.
Pandora försökte göra som Kamaria, men det gick helt enkelt inte!
När hon fick reda på att felet var att hon hade svingat armarna åt fel håll, gav hon upp.
- Nej Pandora! Du måste kunna! sa Kamaria strängt.
Pandora kämpade och kämpade. Det gick tillslut! Nu kunde hon vattenmagin.
- Eftersom ni är så duktiga, så går vi till stranden, sa Kamaria när de var klara.
Ellas ögon blev stora som jordklot.
- Vad är det? Frågade Pandora dem på vägen till stranden.
- Stranden, dit får vi ALDRIG gå! Det är bara när något viktigt händer. Annars badar vi bara i poolen!
Pandora frågade inte mer. Hon hade heller aldrig varit vid någon strand.
Stranden var väldigt fin. Kamaria eldade en brasa och flickorna badade.
De tyckte det var såå roligt!
Ella och Pandora simmade på kapp ganska långt.
Pandora simmade ifrån Ella och lämnade henne flera meter efter sig.
Då kände hon en skarp blixt som slog ner i hennes huvud.
Hon sjönk, och orkade inte kämpa sig upp.
Ella simmade så snabbt hon kunde fram till Pandora.
Hon lyfte upp Pandoras huvud och simmade in med henne till stranden.
- Vad ska vi göra Kamaria?? Vad har hänt??
- Jag vet inte, Ella... stanna här. Gör ingenting! Jag går in i sjukhuset med henne.
- Nej det gör jag! Ella tog bestämt tag i Pandora och gick in i sjukhuset med henne.
Kamaria kunde inte röra sig, hon hade blivit träffad av en sten atack.
"Sten atack... det är det bara en som kan! Förutom han, då."
SAMTIDIGT I SJUKHUS SALEN

- Hm, ja.. hon har fått ett brutet ben... vad hände egentligen??
Ella som visste att flera i deras fina Panfu inte visste om magin vissa hade, sa:
- Jag vet inte. Hon föll, tror jag.
Doktorn undersökte henne en gång till, och kunde konstatera att hon hade brytit ett ben.



LITE SENARE, HEMMA I KAMARIAS TORN

- Du måste vila, Pandora!
- Neej! Jag vill INTE!
Kamaria satte Pandora ner och baddade henne med en konstig syraktig vätska.
- Sådär. I morgon ger vi oss av till eldpalatset. Jag HOPPAS att du mår bra då.

Vem förstenade Kamaria? Vad hände med Pandora? Vad kommer hända i nästa del?

Forts. följer!

//Pandania00

Pandora lyfte på huvudet. Vart var hon?
Hela rummet var mörkt, men en brasa var tänd.
Hon låg framför den på en matta. Då steg Kamaria in i rummet.
Hon hade samanbiten min. Pandora såg sig omkring och bredvid henne låg Ella.
Ella var också vaken och hennes hår såg ut som ett rufsigt fågelbo.
- Flickor? Frågade Kamaria dem. Vad är er hemlighet?
Pandora gav Ella en skarp blick. Men Ella ryckte oskuldfullt på axlarna.
- Vad då? Undrade Pandora.
- Denna lappen. Arvid såg er smyga omkring i Lobbyn och hörde när ni läste lappen.
Pandora skymtade en liten pojke bakom Kamaria. Han hade kort blond hår och bruna ögon.
Han fick en arg blick av Ella. Det verkade som de kände varandra.
- Arvid, du kan gå nu. Kamaria pekade mot dörren med tassen och Arvid tassade ut.
Kamaria satte sig ner på en stol och flickorna satte sig upp.
- Säg ärligt nu. Ella? 
- Kamaria, sa Pandora plötsligt. Jag kan berätta. 
Pandora berättade från när de begav sig till hemska skogen och hittade lappen, till när de hade läst lappen.
- Men flicka lilla! Kamaria ryggade tillbaka. Varför berättade du inte detta på en gång? Nu måste du ÖVA!
Ella och Pandora kunde inte tro sina öron. Kamaria var på deras sida!
Men det var ju det bästa som kunde hända. De gick tillsammans ut till matsalen och åt.
Sedan tog Kamaria med dem till hennes stora spegel i det privata tornet. 
Hon ställde sig bredbent framför den och greppade sin stora trollstav.
- Vad gör hon, tror du? viskade Ella till Pandora.
- Vet inte, svarade Pandora.
Kamaria höjde trollstaven en aning, och mumlade en trollformel.
Spegeln fick en grön färg som hela tiden rörde på sig.
Kamaria tog flickorna i armen och skuttade in i spegeln.
Pandora dunsade ner på marken.
Kamaria hade hamnat på fötter och Ella på rumpan. De reste på sig och borstade av sig gruset.
- Vart är vi? Frågade Ella.
- I Greenland. Se er omkring, manade Kamaria.
Pandora såg sig omkring. Överallt vad det djungel! Alla som fanns där hade gröna kappor.
Kamaria räckte dem varsin grön kappa. De tog på sig dem och Kamaria visade dem ner i en mörk grotta.
Hon drog med dem till rummet i mitten och bad dem slå sig ner. 
- Vi ska träna jordmagi. Sätt händerna på marken för att läsa av den. Säg vad den vill.
- Den vill ha mina skor! flinade Ella. Då slog marken upp och drog av Ella skorna.
Hon ramlade på baken och surade. Marken tog med sig skorna och slätade ut sig igen.
Pandora och Kamaria gapskrattade.

 

Sedan så började de öva igen. Kamaria berömde och flickorna kämpade.
Det ända de inte märkte, vad den lilla filuren i hörnet. Han stod och iaktog flickornas rörelser.
Kamaria, Ella och Pandora övernattade i grottan.
Nästa morgon var det dags att åka till wooby sjön för att öva på vatten magin.
- I wooby sjön är vattnet omringat och stilla, det blir lättare då, hade Kamaria sagt.
De gick en bit och sedan åkte de buss i en kvart. Då var de framme.

Forts. följer!

//Pandania00

Pandora vaknade av skratt som hördes i från matsalen.
Hon frös och drog täcket närmare intill sig. Men tillslut så gick hon upp.
Hon gick in i matsalen och där satt redan alla andra. Pandora hade inte sett dem förut.
En plats brevid en flicka med mörkt hår var ledig, där satte sig Pandora.
Just som Pandora börjat äta en muffins klev Kamaria in i matsalen.
Alla tystnade. Kamaria såg glad ut.
- Idag ska vi undersöka mörka skogen, den är äntligen öppen! Para ihop er två och två. Vilka vill börja?
- Jag och Pandora! Flickan brevid Pandora räckte upp handen.
Pandora blev chockad. Hon kände inte ens den där flickan!
Flickan presenterade sig och sa att hon hette Ella Wisch.
De gick ut ur slottet och där stannade Ella. Hon plockade upp ett trollspö ur fickan.
- Pipu! Pipu!
En rosa fågel seglade sakta ner framför dem. Han böjde lätt på ryggen och Ella klev på.
- Kom Pandora! Pipu ska föra oss till mörka skogen, sa hon.
- Eh, okej... Pandora hoppade på bakom Ella och så bar det iväg.
De åkte i tre minuter och sedan landade dem i en mörk skog. Pandora rös.
- Nu utforskar vi den! Börja från väster jag tar höger sida, sa Ella och började gå.
Pandora gick åt motsatts håll och funderade över hur nonchalant Ella var.
Då fick hon se en vit liten sak hänga uppe i en gren i ett högt träd.
Hon klättrade upp och började lirka bort saken, som var en lapp.

 

- Vad gör du Pandora! sa Ella förskräckt. Hon sprang fram till trädets stam och kollade upp.
- Är du inte klok?! Kom ner med detsamma! Ella var bestämt på rösten.
- Vänta lite, jag ska bara ta bort denna lappen, sa Pandora.
Då fick hon loss den. Hon klättrade ner och gav Ella lappen.
- Läs, sa hon.
- Det går inte, sa Ella. Vi måste tillbaka till slottet.
De ropade på Pipu men han kom inte. Då fick de gå hem!
När de var framme var de helt slut. De orkade helt enkelt inte läsa lappen.
Nästa morgon var Pandora pigg. Hon gick och väckte Ella.
- Ella vakna nu! sa hon och skakade Ella.
- Eh, va?? Kamaria?
- Nej det är jag, Pandora! Vi skulle ju läsa lappen, sa Pandora otåligt.
- Ja just det.
Ella gick ut till lobbyn med Pandora i hack i hälarna.
- Vi ska väl berätta det för Kamaria, sa Pandora.
- Nej! Är du inte riktigt klok? Nej det är du då inte. Hon kommer bara att ta den och säga:
"Det är inget för små barn" Förstår du inte det?
- Jo, kanske...
Ella plockade fram sitt spö igen och tog fram lappen ur fickan.
- Lappen våt och otydlig sir,  nu den torr och tydlig blir!
Lappen blev genast torr och flickorna kunde se vad som stog.
Då hörde de fotsteg i trappan. De gömde snabbt lappen och trollspöt.
Sedan läste de lappen.
- Bra att du hittade lappen, PANDORA PANDYNA. Nu har du den första ledtråden.
Om en vecka möter du den värste trollkarl som finns. Öva på all magi som finns.
Efter striden med trollkarlen kommer du få din magi. SE NU TILL ATT ÖVA!
MVH Väktaren, läste Ella.
- Vem väktaren? sa Pandora.
- Ingen aning!
De gick till Kamarias tränsal och lyssnade på vad Kamaria sa.

Forts. följer!

//Pandania00

HEJSVEJS!

Jag har spelat (fotboll) match idag. Det var roligt, vi vann
Men nu ska vi prata sagor. Här kommer saga del 2:

- Vvem är du? stammade Pandora.
- Lugn, Pandora.
En mörk gestalt blev tydligare.
Han hade en brun hatt på huvudet och en brun rock på sig.
Håret var mörkt brunt och på fötterna hade han fina skor. Pandora blev häpen.
Hon hade inget annat val än att följa med honom.
De gick en lång bit, tills Pandora var så trött att hon ramlade.
Hon tittade sig omkring och fick se något.
- Men? Vi är ju inte i Sverige längre! Utbrast hon.
- Du har rätt, log mannen. Vi är i Bitulia.
Pandora funderade inte mer på det. Snart kom de fram till ett slott.
Mannen gick upp för trapporna och in i det lilla slottstornet. Där satt en gammal spådam.
- Hej Pandora, sa hon. Jag är Kamaria.
Pandora lyssnade när Kamaria berättade om vem hon var och varför Pandora blivit hämtad.
- Du är magisk, lilla barn. Det är bara det att jag inte vet vilken magi du har.
Kamaria berättade lite mer om slottet och magi. Tillslut ropade Kamaria på någon.
- Kate!!! Kom hit nu!
- Jaa jag kommer...
En flicka i 20 - årsåldern blev synlig. Hon hade blonda tofsar och ett rosa band runt huvudet.
- Hej! Jag heter Kate, sa hon och sträckte fram handen.
Pandora tog den försiktigt.
- Du är Pandora, va? Kate log mot henne. Pandora nickade.
- Bra. Kom, jag visar dig ditt rum.
- Vaa? Nu kunde inte Pandora hålla sig längre. Ska jag stanna här?
- Kate... Kamaria sneglade snett på Kate.
- Jag fixar det här, sa Kate och tog Pandora löst i armen. Följ med, Pandora.
Pandora följde med henne till ett litet rum. Där fanns allt möjligt.
Pandora glömde snabbt att hon längtade hem. Kate räckte fram lite kläder åt Pandora.
Hon tog dem och drog snabbt på sig dem. Allt var så skönt nu.



- Du kan ta ett bad i poolen om du vill, sa Kate vänligt.
- Tack.
Pandora bytte snabbt om igen och sprang till poolen. Den var väldigt lyxig!
Poolen var stor och det fanns en kiosk och ett omklädningsrum brevid.
Massa leksaker fanns i poolen också.
Pandora slog sig ner på en uppefällbar stol.

Sedan gick hon tillbaka till slottet och somnade...

//Pandania00