Här börjar sagan! Hoppas ni tycker den är bra! ;)

---

Tindra saktade in. Hon hade varit på färd i många dar, i många nätter, med bara enstaka stopp. Nu var hon så trött i hovarna att hon måste lägga sig ner. När hon lagt sig tillrätta, hörde hon fotsteg ifrån söder. En liten flock av människor kom emot henne.
- Mamma! Titta vilken fin häst, mamma! sa en liten pojke.
- Hon har rosa skägg på fötterna, konstaterade en flicka.
- Eh barn... förvarnade deras mamma dem, jag tror inte att hästen är tam. Förresten är det nog inte rosa, Hilda, inga hästar är rosa.
En annan mamma utbrast:
- Men herregud! Vi måste ta med oss hästen. Vi kan inte ha vilda hästar med rosa hovskägg här i skogen!
De flesta instämde, men andra tyckte inte likadant.
- Vi tar hästen till slakt vetja, sa en man med buskiga ögonbryn. Vi får nog en rejäl slant på den.
- Aldrig i livet! skrek en flicka på ca 14 år. Den här hästen har ett liv! Vi kan inte ta ifrån den det, bara för att den är på fel plats vid fel tillfälle. Eller hur, Marie?
- Ja, Emma har rätt, sa en liten tjock kvinna fundersamt. Men vi måste nog ta den till en säker plats.
- Jag vet inte jag, sa mannen. Den har ingen rätt att leva tycker jag. Inte korkade djur.
Tindra strök öronen bakåt och spärrade ut näsborrarna. Hon var förbaskad på den där mannen.
- Men vem ska ha ansvar för den? sa den darriga kvinnan med barnen.
- Jag, sa tjejen som hette Emma med glittrande ögon.
- Är du säker, Emma? sa kvinnan med barnen.
- Emma vet vad hon gör, sa Marie bestämt.
Emma gick sakta fram till Tindra. Kvinnan med barnen plus några andra kvinnor drog efter andan, men Tindra lät Emma komma fram och hälsa.
- Du är min nu, viskade Emma till henne. Du är min, Tindra.
Emma visste det inte, men bara genom att hon visste Tindras namn, skulle hon bli indragen i sitt livs största äventyr.

Forts. följer

---

Var den bra? ;p Jag blev ganska nöjd! Del 2 kommer i morgon. Hej så länge!