När sommaren kom till Myra, då plockade Mattias och Anna inga smultron i hagarna och byggde inte lekstugor i backsluttningarna, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och grät ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.



När hösten kom till Myra, då lekte Mattias och Anna inte gömme mellan stugorna i skymningen och inte satt de under köksbordet och viskade sagor till varandra om kvällarna, nej, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och grät ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.

Det var så i fattigdomens dagar, att barnen gick i skola bara några veckor om vintern. Då kom en skollärare vandrande någonstans ifrån, han slog sig ned i en stuga i byn, och dit kom barnen från alla håll för att lära sig läsa och räkna. Myrabonden, han tyckte för sin del att skolan var det dummaste påfund, och om det bara hade gått an, så skulle han nog ha låtit barnen bli kvar hemma i lagården, men så kunde inte ens Myrabonden göra. Man kan hålla barn borta från barkbåtar och lekstugor och smultronställen, men det går inte an att hålla dem borta från skolan, då kom prästen i byn och säger "Mattias och Anna måste gå i skolan."
Och vintern kom till Myra, snön föll, och drivorna gick nästan upp över lagårdsfönstret. Inne i den skumma lagården dansade Mattias och Anna med varandra av bara glädje, och Anna sa:
"Tänk att jag levde till vintern och tänk i morron börjar jag skolan!"
Och Mattias han sa:
"Hej alla lagårdssorkar, nu är det slut med de gråa dagarna i Myra."



När de kom in i köket om kvällen, sa Myrabonden:
"Skola, det kan så vara! Men gu'tröste er, om ni inte är hemma vid mjölkdags."



Tror faktiskt jag skriver vidare på denna sagan, det är kul XD