"Sunnanäng" 2
"Jag får visst aldrig mer något roligt i mitt barnaliv" sa Anna och grät, där hon satt på mjölkpallen.
"Nej, här i Myra är alla dagar grå som sorkarna i lagårn" sa Mattias.
I fattigdomens dagar var det ont om mat i gårdarna, och bonden i Myra trodde heller inte, att barnamagar behövde något annat att äta än potatis doppad i sillake.
"Mitt barnaliv blir inte långt" sa Anna. "Med potatis och sillake lever jag inte till vintern."
"Nog måste du leva till vintern" sa Mattias. "Till vintern får du gå i skolan, och då blir dagarna inte längre grå som sorkarna i lagårn."
När våren kom till Myra, då byggde Mattias och Anna inga vattenhjul i bäckarna och seglade inte med barkbåtar i dikena, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och gärt ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.
"Nej, här i Myra är alla dagar grå som sorkarna i lagårn" sa Mattias.
I fattigdomens dagar var det ont om mat i gårdarna, och bonden i Myra trodde heller inte, att barnamagar behövde något annat att äta än potatis doppad i sillake.
"Mitt barnaliv blir inte långt" sa Anna. "Med potatis och sillake lever jag inte till vintern."
"Nog måste du leva till vintern" sa Mattias. "Till vintern får du gå i skolan, och då blir dagarna inte längre grå som sorkarna i lagårn."
När våren kom till Myra, då byggde Mattias och Anna inga vattenhjul i bäckarna och seglade inte med barkbåtar i dikena, de mjölkade Myrakorna och gjorde rent hos oxarna, de åt potatis doppad i sillake och gärt ganska mycket, när ingen såg det.
"Bara jag levde till vintern och fick börja skolan" sa Anna.
Kommentera snälla :)
Trackback
