Hej, vinnaren är... Pandania00 och Rita xD
Ingen annan lämnar in sina bidrag, så nu får jag och Rita skriva sista delen. Bilderna finns inte med, tyvärr!
Alla delar:

Del 1 - Pandania00

- Åååh!! Nine suckade. Det snöade ute. Snart var det julafton, och åå vad hon längtade! Nine var förstås inte henens riktiga namn. Hon hette Ninesulita, men det var för långt att säga. Hennes mamma stod i köket och bakade bullar och pepparkakor. Det var 5 dagar kvar till jul... å vad tiden gick sakta! Nine tröttnade på att se ut genom fönstret och gick ut istället. Det var kallt. Snön yrde. Nine tittade upp. Himelen var mörk, klockan var åtta på kvällen. Stjärnorna glimmade i mörkret. Nines mormor fanns någon stans, däruppe. En dag, skulle Nine återförenas med henne. Men det var långt dit. Nine suckade. Hon började bli blöt och gick in. Då knackade det på dörren.
- Hej Nine!! Snälla följ med ut. Det är disco i gympasalen, i skolan! Det var Nines bästra kompis Hilda.
- Ja jag kommer väl då.
Nine gick med Hilda till skolan. Där fanns många killar och tjejer. De flesta var lika gamla som Nine och Hilda, tonåringar. Ett gäng killar stod exakt utanför ingången och drack öl. Nine kände sig illa till mods och kröp handen ner i Hildas.
- Aahaa vart ska nidååå, sa en kille.
- In, sa Nine.
- Tror ni att vi släpper in er, sa en annan och fnös. Pyttsan.
- SLUTA! VI SKA IN! sa Hilda och puttade på dem. Ibland var Nine superglad att ha en modig bästis. De var på discot länge. Några killar bjöd Hilda och Nine på vin, men Nine sa nej. De var faktiskt bara 14 år!! Hon började bli yr. När hon sa det till Hilda, fnös Hilda bara och stack ifrån Nine. Då började Nine gråta. Hon gick ut. Där ute skrek hon så högt hon kunde: MORMOR! VAD HÄNDER?
Sen svimmade hon.


Del 2 - Ziku

När Nine vaknade upp förstod hon först inte var hon befann sig. Allt var kolmörkt. Hon kved stilla av en irriterande smärta i bakhuvudet, och satte sig försiktigt uppåt. Hennes huvud snuddade vid ett slags tak. Hur litet var det här utrymmet egentligen? Och var befann hon sig.
Plötsligt hördes en röst. Nine kände igen den som killen, han som frågat var de var på väg.
- Nu blir hon nog inte så kaxig längre!
Följt av:
- Hah, verkligen! Var ska vi ställa tunnan?
- Kanske... Vad sjutton! Snuten! Släng den i sjön, de får för *** inte se den.
Stel av skräck kände Nine hur tunnan vinklades neråt. Hon fann inget att hålla sig i, och skrek högt. Tunnan snuddade vid vattenytan...

Del 3 - Anzy

Nine försökte spänna sig så att hon inte skulle slå huvudet i tunnans vägg. Det sista hon behövde var mer ont i huvudet. Hon klarade sig och tunnan gick ner i vattnet med ett plask. Den guppade fram och tillbaka och Nine började känna sig illamående.
-Hjälp! Skrek hon högt. Men ingen hörde.
Efter en lång tid så somnade hon, även fast det gjorde ont i huvudet och det var kallt och obekvämt i tunnan. Hon vaknade av ett högt tutande och det lät som det kom från en stor båt.
Hon kände hur det bar uppåt och hon flämta till! Hennes hjärta slog snabbt för hon kunde inte se vad som hände där ute.
- Öh? Vad är det här för tunna? Sa en mans röst.
Nu såg Nine sin chans!
- HJÄLP! Jag är i tunnan!! Skrek hon så högt hon kunde så att mannen kunde höra.
- Oj! Hur kom du in där? Vänta, jag hjälper dig ut, sa mannen och hon hörde steg gå mot tunnan och sen hörde hon att mannen bände upp locket. Ljus bländade henne och hon kikade uppåt.
Mannen lyfte ut henne ur tunnan. Hon försökte gå men var var för stel och ramlade.
- Hur kom du in där? Frågade mannen igen.
Nine började tänka på killarna som hade stoppat in henne i tunnan och hon började gråta.
- Nej men gråt inte lilla vän! Kom in här i kabyssen så får du lite varmt tee, och föresten. Jag heter Gunnar.

Del 4 - av wiooi

Okej snyft, svarade Nine Gunnar kollade snällt på Nine när dom satt och drack vart kom du ifrån? Undrade Gunnar. Jag kom från en låda som några vänner kastade ut, svarade Nine. Aha gjorde det inte ont? Undrade Gunnar. Nej då, svarade Nine. Jaså, vill du ha kakor? Frågade Gunnar. Ja tack! Svarade Nine. Vill du ha hjälp hem? Sa Gunnar. Ja!! Jag längtar hem! Svarade Nine. Nine log mot Gunnar. Men hur ska jag komma hem då? Undrade Nine.
Jag vet! Du kan åka med en av mina båtar! Sa Gunnar.
Va? Är du sjöman? Sa Nine. Ja, kom! Sa Gunnar. Du kommer hem nu! Sa Gunnar. Adjö Gunnar! Sa Nine.
Hejdå Nine! Sa Gunnar.
Hur kunde han veta att jag hete Nine! Tänkte Nine.
Nine lägger sig på båt golvet. Och tänkte på sina vänner. Mm undrar om dom saknar mig tänkte Nine.
Sen somnade hon. ZzZzZz.. Va! Skrek Nine när det började komma vatten i båten hon plaskade till kanten och kollade ut, båten började sakta sjunka.
Hjälp!!!Skrek Nine högt över bergen. Hon hoppade modigt ut i havet. Hon vart blöt i sina skor och då började hon sjunka. Hjäl...blub blub! Hördes från henne. När hon vaknade låg hon på en strand. Hon var yr. Hon började gå runt i sanden. Hon såg sen sina kompisar som sa: NINE NINE där är ju du! Hon hade flutit in till sitt hem. Jag lever, sa Nine. Men vänta nu, sa Nine. Hon såg sina skor flytta i havet. Nej inte min vackraste skor! Skrek Nine. Jag tar dom! sa en av kompisarna. Han hoppade rätt ner i vattnet och simmade dit. Där vid skorna kom en haj! HJÄLP!! skrek han.


Del 5 - Rita

Det hade gått bra med killen. Han hade inte skadat sig. Det var bara en lekfull hajunge, som var tam. Han hade rymt från Zoo. Inget annat hade hänt.
Nine satt och läste ur en bok. Hon läste bara för att ha något att göra, boken var ganska dålig och hon fattade inte ett skvatt. Hon suckade. Det var julafton, men Nine hade inte haft så roligt. Alla gäster hade åkt hem nu och Nines familj höll på att diska. Alla utom Nine, som klagat på en påhittad huvudvärk. Nine tänkte på sin mormor, för säkert 100 gången den dagen. Undrar hur hon hade det, där uppe i himlen?
- Nine! Nu får du sluta slöa och hjälpa till! Gå ut med soporna, är du så snäll.
- Jaja.... Nine reste sig upp och hämtade soppåsen och jackan. Det var kallt ute. Hon ryste till. Det var mörkt och läskigt ute. Fort lämnade Nine soppåsen och sprang. Vart, visste hon inte. Hon bara kände att det var bäst. När Nine stannade upp, var hon på kyrkogården. Varför? Det visste hon heller inte. Fötterna gick liksom av sig själva. Runt kyrkogården, och in på en smal korridor av gravar. Bort till en ljusgrå sten med två vita duvor och en lila blomma. Nine läste namnet. Katharine Welson. År 1918 - 2009. Nines mormor blev 87 år. Hon var riktigt frisk och pigg för att vara en tant. Men hon rökte mycket. En dag hade Katharine fått cancer och var tvungen att läggas in på sjukhus. Hennes sista ord till Nine, var: "Ta hand om dig Nine. Snart ses vi igen.." Sen hade hon slocknat. Nine fick tårar av att tänka på det. Hon torkade bort dem, och gick hem. Hennes mamma stod med armarna i kors.
- Vart har denna unga dam varit då? Det är max 100 meter till soptunnan, plus 100 meter tillbaka. Varför tog det så lång tid?
- Jag träffade en kompis vid kiosken tillbaka, och hon ville pront berätta om sin julklapp av hennes farmor, ljög Nine. I själva verket hade inte Nine så många vänner, mest Hilda, men hon var ju i Turkiet.
Nines mamma verkade gå på det och Nine pustade ut. Hon gick upp på sitt rum och somnade i sängen.

Del 6 - Rita och Pandania00

Nine slog upp ögonen. Hon hade haft en förfärlig mardröm. Nyår hade redan varit. Nine skämdes över att hon inte gått till sin mormors grav. Men det tänkte hon göra idag... om det inte redan var för sent. Just nu saknade hon sin mormor mer än något annat. Hon saknade henne så mycket, att hon kunde göra vad som helst för att se henne igen!
- Mamma?
- Ja älskling?
- Jag äter ingen frukost idag. Jag ska äta med en kompis på Mc Larrys Lunch & Frukost. Okej?
- Okej gumman... men kom hem innan elva.
Nine kastade en snabb blick på klockan.
- Tolv!
- Halv tolv.
- Okej, då.
Nine hämtade sin jacka och gick ut. Hon sprang hela vägen till kyrkogården. Den var ljus och borta vid ena änden stod kyrkomästare Greg och krattade gången.
- Hej Nine! sa han.
- Hej Greg, svarade Nine och började gå mot sin mormors grav.
- Vad ska du göra? Hälsa på Katharine, förstås.
- Ja... mumlade Nine.
- Nu måste jag gå. Vi ses, Nine!
- Ja det gör vi, sa Nine.
Hon lade sig på knä inför sin mormors grav. Inga blommor låg där. Nine blev arg på sig själv för att hon glömt ta med en bukett. Då hörde hon plötsligt en röst:
- Nine...
- Vem är du!
- Du vet vem..
- Mormor!
- Ja... jag vet vad du vill. Stå rakt och ta upp armarna i luften.
- Men någon kan se mig.
- Strunta i det! Gör det bara.
Nine ställde sig upp och räckte upp armarna i luften. Efter två sekunder flög hon upp i luften. Vad hände nu? Nine slöt ögonen. Hon såg en vacker men gammal dam i vit kappa le mot henne.
- Vem är du? viskade Nine.
- Katharine heter jag, hjärtat.
- Mormor! viskade Nine andlöst och slängde sig i famnen på dem gamla damen. Vart är vi? Vart är JAG?
- I himlen, kära vän.
- Vad hände? Är jag död?
- Ja.. du dog där, vid min grav, av längtan.
- Va! Men mamma... och pappa... då?
- De äter bara mat. Snart kommer de. Säg inget mer! Jag kunde inte låta bli. Dina föräldrar skulle längta ihjäl sig efter dig! Lugn nu bara, kom så går vi till dem.

(Kan inte göra bilder här)

Den slutade lite tragiskt, men.
Var den bra? Ni som fick er del publicerad, får komma med på bild i bloggen samt en länkning. Logga in i Kidspanda Slottet klockan halv två i morgon!

Jag ska ha en träff efter det, men ni får komma tidigare så tar jag bilden. Detta meddelande är till: Ziku, Anzy och wiooi. Samt Rita och jag, förstås! Jag har Windows Movie Maker här hos mormor men vet inte hur man filmar i panfu! Någon gång får jag det hemma ;)

Puss&Kram



Och Rita!