Var glad för det du får...
Hallå där, igen!
Nu tänkte jag berätta för er att ni ska vara glada för det ni får och har. Jämför de här berättelserna:
Det var en gång en liten flicka, som hette Ida. Hon hade ingen familj, utan bodde på ett barnhem. Varenda gång det kom någon och ville adoptera ett barn, pirrade det till i magen på Ida. Tänk om de ville ha henne? Men det ville de förstås inte. Ida hade ostyrigt, brunt hår och var inte söt, utan faktiskt ganska ful. En dag så var barnhemmet tvungen att läggas ner. Alla barn kom till en fosterfamilj, förutom Ida. Hon fick en liten påse som kläder och blev hemlös. Hon fick bo på gatorna och tigga mat, eller äta ur soptunnorna. Hon ville värkligen inte ha det så. Men vad skulle hon göra? Ida skulle ge ALLT hon hade för en familj.
2:
Emilia bodde i samma stad som ida. Men Emilia var tvärtemot Ida. Hon hade rika föräldrar, snygga kläder, en hund, en häst och en skola att gå i. Men hon HATADE sin skola för att det var jobbigt att jobba. Efter skolan kunde hon gå hem och spela dator, om hon ville. Ibland gick Emilia och hennes mamma och pappa till Mac Donald´s. Emilia hade också en lillebror som hette Jonathan. Men han var superjobbig, tyckte Emilia. Hon ville lämna bort Jonathan och sluta skolan. Men det funkade ju inte!
3:
En dag går Ida och letar efter mat, runt Mac Donald´s. Emilia är på väg dit och ser Ida rota i en soptunna. Hon rynkar på näsan. "Vad äckligt! Varför äter du inte inne här?" Ida tittar upp på Emilia. Sen säger hon: "Jag har inget hem. Inga kläder. Inga pengar. Ingenting! Vad ska jag göra, då?" Emilia förstår inte riktigt. Då kommer en flicka fram till Emilia och Ida. "Vissa har inget hem eller nåt. Du ska vara riktigt glad för att du har en familj, Emilia! Jag har en vanlig familj, som inte är fattig eller rik. Jag har tre småsyskon, som är ruskigt jobbiga. Men jag är glad för det jag har. Det ska du också vara, Emilia!" Emilia tänker och tänker när hon går hem. Vad var det tjejen sa? Men tillslut förstår hon. Varför ska hon klaga? Varför vilja ha mer, mer och mer?
Nästa dag går Emilia fram till ida, som står och tittar avundsjukt på barnen som får gå i skola. Emilia ger Ida sitt finaste pennskrin och Ida blir superglad. Sen säger Emilia, att hennes moster vill ha en dotter. Ida kommer till Emilias moster och får mat, utbildning och kärlek. Hon har allt, som är viktigt att ha.
Förstår ni, vad jag vill förmedla till er? Ja, att ni ska vara glada att ni har tak över huvudet och en familj som tycker om dig. Tänk att ha det som Ida i berättelsen! Suck, vad jag är lycklig. Jag är inte rik på pengar, jag är rik på allt annat. :)
Hoppas ni förstod
Puss&Kram
//Pandania00
Nu tänkte jag berätta för er att ni ska vara glada för det ni får och har. Jämför de här berättelserna:
Det var en gång en liten flicka, som hette Ida. Hon hade ingen familj, utan bodde på ett barnhem. Varenda gång det kom någon och ville adoptera ett barn, pirrade det till i magen på Ida. Tänk om de ville ha henne? Men det ville de förstås inte. Ida hade ostyrigt, brunt hår och var inte söt, utan faktiskt ganska ful. En dag så var barnhemmet tvungen att läggas ner. Alla barn kom till en fosterfamilj, förutom Ida. Hon fick en liten påse som kläder och blev hemlös. Hon fick bo på gatorna och tigga mat, eller äta ur soptunnorna. Hon ville värkligen inte ha det så. Men vad skulle hon göra? Ida skulle ge ALLT hon hade för en familj.
2:
Emilia bodde i samma stad som ida. Men Emilia var tvärtemot Ida. Hon hade rika föräldrar, snygga kläder, en hund, en häst och en skola att gå i. Men hon HATADE sin skola för att det var jobbigt att jobba. Efter skolan kunde hon gå hem och spela dator, om hon ville. Ibland gick Emilia och hennes mamma och pappa till Mac Donald´s. Emilia hade också en lillebror som hette Jonathan. Men han var superjobbig, tyckte Emilia. Hon ville lämna bort Jonathan och sluta skolan. Men det funkade ju inte!
3:
En dag går Ida och letar efter mat, runt Mac Donald´s. Emilia är på väg dit och ser Ida rota i en soptunna. Hon rynkar på näsan. "Vad äckligt! Varför äter du inte inne här?" Ida tittar upp på Emilia. Sen säger hon: "Jag har inget hem. Inga kläder. Inga pengar. Ingenting! Vad ska jag göra, då?" Emilia förstår inte riktigt. Då kommer en flicka fram till Emilia och Ida. "Vissa har inget hem eller nåt. Du ska vara riktigt glad för att du har en familj, Emilia! Jag har en vanlig familj, som inte är fattig eller rik. Jag har tre småsyskon, som är ruskigt jobbiga. Men jag är glad för det jag har. Det ska du också vara, Emilia!" Emilia tänker och tänker när hon går hem. Vad var det tjejen sa? Men tillslut förstår hon. Varför ska hon klaga? Varför vilja ha mer, mer och mer?
Nästa dag går Emilia fram till ida, som står och tittar avundsjukt på barnen som får gå i skola. Emilia ger Ida sitt finaste pennskrin och Ida blir superglad. Sen säger Emilia, att hennes moster vill ha en dotter. Ida kommer till Emilias moster och får mat, utbildning och kärlek. Hon har allt, som är viktigt att ha.
Förstår ni, vad jag vill förmedla till er? Ja, att ni ska vara glada att ni har tak över huvudet och en familj som tycker om dig. Tänk att ha det som Ida i berättelsen! Suck, vad jag är lycklig. Jag är inte rik på pengar, jag är rik på allt annat. :)
Hoppas ni förstod
Puss&Kram
//Pandania00
Kommentera snälla :)
Postat av: Pomis_10
Aww! Vad gulligt att du har en pojkvän.
Postat av: Kalle
fin saga
Postat av: Rebecca10 ♥
Vad klokt av dig att skriva så! Får jag kopiera texten till ett inlägg, om jag skriver att det är av dig + länkar + berömmer? xD
Trackback