Hej!

Jag börjar med det viktigaste först.
Det är ett meddelande till er som har bloggar eller annat:
Jag kommer nog inte kommentera så ofta på era bloggar nu.
Varför?
Jo för att min dator får lätt virus nu, så jag kan inte kommentera så ofta, bara om det är något YTTERST viktigt.
Detta kommer gälla från och med nu.
Men så att ni vet: Jag läser alltid era bloggar ändå!
_________________________________________________________________________________________________

Så. Nu till det lite mindre viktiga... eller ÄNNU viktigare!
Vi såg på en pjäs idag. Den hette Bengtsson på dörren.
Den handlade om en pojke som hette Peter och var 14 år.
Han och hans pappa Rolf bodde tillsammans i en lägenhet och hade det bra.
Förutom att pappan drack!
Det gick så långt att pappan Rolf slog sin son och drack jämt.
Peter blev jätte lessen förstås.
Sen slutade Rolf dricka och Peter var jätteglad.
Fast när Peter kom hem så hade Rolf supt sig full igen och han blev förkrossad.

Synd om pojken Peter!
Skådisarna som gjorde detta tyckte ämnen var jätteviktigt och pratade med oss om detta sen.
De frågade oss om vi visste vilka vi kunde kontakta om vi mådde dåligt.
Jag sa BRIS (Barnens Rätt I Sammhället) och så var det fler som var:
1. Skolkurator/Skolsköterska
2. BRIS
3. SOS
4. En vuxen
5. En släkting man har förtroende för

Vet ni att 400 000 stycken barn bor i en missbruksmiljö?
Det finns 9 miljoner folk i sverige, så det kanske inte låter så mycket.
Men om man säger att 3 stycken barn i varje klass i hela sverige har det så.
Fattar ni hur mycket det är?!
Bara 2% får hjälp!
Ungefär 800 barn som får hjälp!
En i vår klass har haft det så och jag tyckte så synd om den så jag ville krama om den och säga:
" Jag är med dig! Var inte ledsen! "
Fast jag kramade den bara och sa "Det är så synd om dig".
Den blev lite glad tror jag!
Vi är kompisar nu.
Hoppas ni läste allt!